-
1 spica
spīca, ae, f. [st2]1 [-] extrémité, pointe, épi. [st2]2 [-] tête (d'une plante). [st2]3 [-] gousse. [st2]4 [-] l'Epi (une des étoiles de la Vierge). - in segetem spicas fundere, Ov.: porter des épis dans un champ de blé. - spica testacea, Vitr.: brique triangulaire (plus longue que large). - alii spica, Col.: gousse d'ail.* * *spīca, ae, f. [st2]1 [-] extrémité, pointe, épi. [st2]2 [-] tête (d'une plante). [st2]3 [-] gousse. [st2]4 [-] l'Epi (une des étoiles de la Vierge). - in segetem spicas fundere, Ov.: porter des épis dans un champ de blé. - spica testacea, Vitr.: brique triangulaire (plus longue que large). - alii spica, Col.: gousse d'ail.* * *Spica, spicae. Cic. Espi de blé.\Cererem in spicis intercipere. Ouidius. Rompre et gaster les bleds estants en espi, desja espiez.\Spica mutica. Varro. Un espi qui n'ha point de barbe.\Spica. Colum. Une gousse d'ail, ou d'aulx. Picardi vocant Une dausse. Sunt qui vocent une cuisse. Sunt autem in vno allio spicae multae. -
2 spica
spīca, ae, f. u. spīcum, ī, n. u. spīcus, ī, m. (von gleichem Stamme mit spi-na), eig. die Spitze; dah. I) die Ähre des Getreides, 1) eig.: ad spicam perducere fruges, Cic.: spica triticea (Plur.), Claud. Mam.: fundit frugem spici ordine structam, Cic.: spicas desecare, Liv. – 2) übtr.: a) der hellste Stern im Gestirne der Jungfrau, die Kornähre, spicum illustre, Cic.: spica (Sing.), Colum. – b) v. Pflanzen, deren Spitze od. oberer Büschel ährenförmig ist, Ov. u. Plin.: bes. v. der Narde, spica nardi, Plin.: dah. spica nardi, Veget. mul., u. bl. spica, Scrib., die Pflanze selbst ist, wie bei uns, Spiekenard, d.i. Lavendel: so auch allii, Bollen, Colum. – c) spicus crinalis, Haarnadel, die Haare zu ordnen, Mart. Cap. poët. 9. § 903. – II) spica testacea, ein Brandstein zum ährenförmigen Pflaster, Vitr. 7, 1. § 7. – / In der Bauernsprache spēca, Varro r.r. 1, 48, 2.
-
3 spica
spīca, ae, f. u. spīcum, ī, n. u. spīcus, ī, m. (von gleichem Stamme mit spi-na), eig. die Spitze; dah. I) die Ähre des Getreides, 1) eig.: ad spicam perducere fruges, Cic.: spica triticea (Plur.), Claud. Mam.: fundit frugem spici ordine structam, Cic.: spicas desecare, Liv. – 2) übtr.: a) der hellste Stern im Gestirne der Jungfrau, die Kornähre, spicum illustre, Cic.: spica (Sing.), Colum. – b) v. Pflanzen, deren Spitze od. oberer Büschel ährenförmig ist, Ov. u. Plin.: bes. v. der Narde, spica nardi, Plin.: dah. spica nardi, Veget. mul., u. bl. spica, Scrib., die Pflanze selbst ist, wie bei uns, Spiekenard, d.i. Lavendel: so auch allii, Bollen, Colum. – c) spicus crinalis, Haarnadel, die Haare zu ordnen, Mart. Cap. poët. 9. § 903. – II) spica testacea, ein Brandstein zum ährenförmigen Pflaster, Vitr. 7, 1. § 7. – ⇒ In der Bauernsprache spēca, Varro r.r. 1, 48, 2. -
4 spica
-
5 spica
spica spica, ae f колос -
6 spica
spīca, ae (vulg. spēca:I.rustici, ut acceperunt antiquitus, vocant specam,
Varr. R. R. 1, 48, 2.— Neutr. collat. form spī-cum, Varr. ap. Non. 225, 30; Cic. Sen. 15, 51, acc. to Non. 225, 29; Cic. poët. N. D. 2, 42, 110.— Masc. collat. form spīcus, Poët. ap. Fest. s. v. spicum, p. 333 Müll.), f. [root spi-, to be sharp; Gr. spilos, rock; spinos, lean].Prop., a point; hence, in partic., of grain, an ear, spike (syn. arista), Varr. R. R. 1, 48; 1, 63, 2; Cic. Fin. 5, 30, 91; 4, 14, 37; Plin. 18, 7, 10, § 56; Cat. 19, 11:II.Cererem in spicis intercipit,
Ov. M. 8, 292; 9, 689:distendet spicis horrea plena Ceres,
Tib. 2, 5, 84:spicas hordaceas gerenti,
App. M. 7, p. 191.—Prov.:his qui contentus non est, in litus harenas, In segetem spicas, in mare fundat aquas,
Ov. Tr. 5, 6, 44.—Transf., of things of a similar shape.A.A top, tuft, head of other plants, Cato, R. R. 70, 1; Col. 8, 5, 21; Plin. 21, 8, 23, § 47; 22, 25, 79, § 161; Prop. 4 (5), 6, 74; Ov. F. 1, 76.—B.The brightest star in the constellation Virgo, Cic. poët. N. D. 2, 42, 110; German. Arat. 97; Col. 11, 2, 65; Plin. 18, 31, 74, § 311; Manil. 5, 269.—C.Spica testacea, a kind of brick for pavements, laid so as to imitate the setting of the grains in an ear of corn, Vitr. 7, 1 fin.; cf. spicatus, under spico.—D.Spicus crinalis, a hair-pin, Mart. Cap. 9, § 903 (al. spicum crinale, al. crinale spiclum; but in Lucr. 3, 198, the better reading is spiritus acer, v. Lachm. ad h. l.). [p. 1742] -
7 spica
-
8 spica
spica f ant o poet v. spiga -
9 spica
-
10 spica
spīca, ae f.1) ( у злаков) колос ( spicas desecare L)2) ( у других растений) колосовидный кончик или пучок ( nardi Veg)4) треугольный кирпич или плитка (для кладки в форме колоса) Vtr5) стрела или дротик Lcr -
11 spīca
spīca ae, f [SPI-], a point, ear, spike: seges spicis uberibus: Cererem in spicis intercipit, O. —Prov.: In segetem spicas fundat, carry coals to Newcastle, O.—Poet.: Cilissa, i. e. the pistils of crocus, saffron, O.* * *head/ear of grain/cereal -
12 spica
-
13 spica
-
14 spica
spica, ae, f., ear of corn, ||Mt. 12:1; Mk. 4:28 (bis).* -
15 spica
-
16 Spica
s.1 Spica.2 Spica, nombre propio.3 espica. -
17 spica
[ʹspaıkə] n1. бот. колос ( форма соцветия)2. (Spica) астр. Спика, Колос ( звезда в созвездии Девы)3. мед. колосовидная повязка -
18 spica
['spaɪkə]1) Медицина: колосовидная повязка, кокситная повязка2) Ботаника: колос (форма соцветия)4) Макаров: Колос (звезда в созвездии Девы), Спика (звезда в созвездии Девы) -
19 spica
{'spaikə}
1. бот. класовидно съцветие
2. превръзка във форма на рибена кост/клас* * *{'spaikъ} n 1. бот. класовидно съцветие; 2. превръзка във форма* * *1. бот. класовидно съцветие 2. превръзка във форма на рибена кост/клас* * *spica[´spaikə] n 1. бот. клас, класовидно разположение на цветовете; 2. превръзка във форма на рибена кост. -
20 spica
n1) бот. колос3) мед. колоскоподібна пов'язка* * *n1) бoт. колос ( форма суцвіття)2) acтp. (Spica) Спіка, Колос ( зірка в сузір'ї Діви)3) мeд. колосоподібна пов'язка
См. также в других словарях:
spica — spica … Dictionnaire des rimes
spica — [ spika ] n. m. • 1707; n. f. 1555; mot lat. « épi » ♦ Méd. Bandage croisé (à la façon des épillets de blé), appliqué au niveau de la racine d un membre. ● spica nom masculin (latin spica, épi) Sorte de bandage croisé appliqué au niveau de la… … Encyclopédie Universelle
špica — špȉca ž <G mn špȋcā> DEFINICIJA reg. 1. vrh, vršak, šiljak 2. glavni naslov s popisom glumaca i ostalih suradnika na početku filma [najavna špica] 3. vrhunac čega [špica sezone] 4. vrijeme najintenzivnijeg gradskog prometa kad se ide na… … Hrvatski jezični portal
SPICA — S.p.A. (Società Pompe Iniezione Cassani Affini) was an Italian manufacturer of fuel injection systems. The company was founded by Francesco Cassaniin 1932.Cite web|url=http://www.cefriel.it/en/gazette/archive/2006 02/passionForTractors.html|title … Wikipedia
spica — spȉca ž DEFINICIJA bot., v. klas ETIMOLOGIJA lat. Spica: Klas, najsvjetlija zvijezda u zviježđu Djevica … Hrvatski jezični portal
Spica — Spi ca, n.; pl. {Spic[ae]}. [L., an ear, as of corn.] 1. (Med.) A kind of bandage passing, by successive turns and crosses, from an extremity to the trunk; so called from its resemblance to a spike of a barley. [1913 Webster] 2. (Astron.) A star… … The Collaborative International Dictionary of English
Spica — (lat.), 1) Ähre (s.d.); 2) Art der Pflanzengattung [539] Lavandula; 3) (Chir.), Binde, s. Kornähre 2); 4) Stern zweiter Größe vom Sternbild der Jungfrau (s.d. 3) … Pierer's Universal-Lexikon
Spica [1] — Spica (lat.), Ähre, eine Form des Blütenstandes (s. d.); spicatus, in eine Ähre zusammengestellt … Meyers Großes Konversations-Lexikon
Spica [2] — Spica (Kornähre), der hellste Stern (α) im Sternbilde der Jungfrau (s. d.) … Meyers Großes Konversations-Lexikon
Spica — Spica, der Stern Spika … Universal-Lexikon
Spica — 1728, bright star in constellation Virgo, from L., lit. ear of grain, corresponding to Gk. stakhys (see SPIKE (Cf. spike) (n.1)) … Etymology dictionary